Helgerna brukar vara ett tillfälle då många av oss träffar vänner, släktingar och bekanta. Dessa möten kan onekligen vara av olika kvalitet. Härom veckan dök ett par bekanta oväntat upp hos oss vid lunchtid. De ville bara titta in och som de sa “bara säga hej”. En slät kopp kaffe skulle räcka mer än väl.  

Det är ju förstås (oftast) trevligt när vänner dyker oannonserat upp hemma hos en. Men jag var upptagen med att skriva ett underlag som jag behövde ha klart innan jag kunde ta helg. Dessutom var jag vrålhungrig och hade ju förstås inte planerat för att ytterligare fyra personer skulle dela vår lunch. Matfrågan löste sig dock efter en räd till frysen. 

Våra gäster tackade efter en timme för den goda spenatomeletten, trevligt sällskap och satte sig i bilen och for vidare på nya spännande äventyr. Får en förmoda. 

Det var något som skavde

Efter att gästerna åkt vände jag mig till min partner och frågade om han lagt märke till något särskilt. Han svarade: du menar att de inte ställde en enda fråga till oss och att de detaljerat redogjorde för vad de ägnat de senaste sju dagarna åt.  

Ja, för så var det. Under den hopsnickrade lunchen fick vi höra vilken väg det valt att köra, vilka hotell de bott på och hur maten smakade på olika restauranger. Vi fick också oss till livs en ingående beskrivning av ett mindre allvarligt medicinskt tillstånd. De frågade inte ens om de störde. 

Under min eftermiddagspromenad konstaterade jag att just de här personerna var ju inte särskilt ovanliga. Jag vet inte hur många gånger jag har förundrats över människor en möter som helst av allt vill prata om sig själva och berätta om vad de har haft för sig. De vill liksom berätta för sig själva vad de gjort.  

Vill du helst lyssna eller prata?

Jag gillar hellre att lyssna – för att lära, förstå och känna igen mig. Jag blir till och med illa till mods om någon ställer för många privata frågor till mig, såvida de inte kommer från riktigt nära vänner.  

Hjärnforskningen ger dock en fingervisning om varför vi gillar att tala om oss själva. När vi gör det utsöndras nämligen endorfiner som får oss att må bra. Samtidigt visar samma forskning att interaktion, sociala kontakter och att bli lyssnad på höjer vår livskvalitet.  

Kanske är det här något vi behöver tänka på både privat och i arbetslivet. Är du en person som helst lyssnar och frågar eller en som helst pratar på? Skulle du klara av att göra tvärtom för en dag?   


Läs också:

Måste jag följa med på konferensen?

8 saker att tänka på innan du skickar iväg jobbmejlet

Är du klimatkämpe hemma och miljöbov på jobbet?

Skriv en kommentar

x