Hur påverkas den svenska arbetsmarknaden av EU? ”Inte mycket” säger nyhetssajten Europaportalen, och det är visserligen så att medlemsländerna har långtgående självbestämmanderätt. Men, det är inte hela sanningen. 

För mig är det en självklarhet att rösta i EU-valet. Men med tanke på att endast 51 procent av svenskarna gick till valurnorna i EU-valet 2014 inser jag att alla inte tänker som jag. Jag inser också att det finns goda anledningar till det. 

Varför är det så få som röstar?  

En anledning är att det finns ett så kallat demokratiskt underskott i EU. Avståndet (i ”demokratiska” mått snarare än geografiska) mellan medborgarna och beslutsfattarna i Bryssel är för långt, och för många som bor i medlemsländerna känns EU helt enkelt inte relevant.  

Det demokratiska underskottet är en stor utmaning som EU och medlemsländerna behöver ta tag i. Men, det är för mig inte en ursäkt att inte gå och rösta. Varför? För att jag är medborgare i ett av EU:s medlemsländer, och de beslut som fattas i EU påverkar faktiskt mig. 

Hur påverkar EU mig och mitt jobb? 

Hur påverkas vi, undrar ni? På väldigt många sätt, och för lämplighetens skull tänkte jag fokusera på det område som ligger denna blogg varmt om hjärtat; arbetsmarknaden. På nyhetssajten Europaportalen står följande fråga att läsa i en informationstext: ”Hur mycket har EU att säga till om på arbetsmarknaden?”. Svaret är kort men kraftfullt: ”Inte mycket”. Jaha. Då vet ni! Tack för idag. 

Skämt åsido. Det är visserligen så att EU har litet inflytande på de nationella arbetsmarknaderna. Medlemsländerna har långtgående självbestämmanderätt på just det områdetMen, det är inte hela sanningen.  

Ett grundläggande exempel som visar varför det inte är hela sanningen är att cirka 17 miljoner européer idag bor i ett annat EU-land än de jobbar. Det möjliggörs av den fria rörligheten, en av EU:s grundstenar, och den friheten påverkar den svenska och den europeiska arbetsmarknaden i stor utsträckning.  

Därutöver finns fler exempel på att EU har en inverkan på arbetsmarknadsområdet, såsom den lagstiftning som finns på arbetsmiljöområdet och som exempelvis reglerar skydd mot oljud och kemikalier.   

Båda exempel visar att vår arbetsmarknad faktiskt påverkas av det som sker i EU, men det är inte särskilt konkret. Det finns däremot en desto mer aktuell fråga som är intressant att ta upp, en fråga som dessutom blivit omdebatterad i Sverige. Det gäller det så kallade arbetsvillkorsdirektivet som godkändes av EU-parlamentet så sent som i förra veckan.  

Att just den frågan är viktig speglas av det faktum att den svenska europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) i samband med omröstningen sade: ”Det här är vad den svenska valrörelsen borde handla om”. Vad är då arbetsmarknadsdirektivet, och varför är frågan så viktig? 

Kommer EU att kasta omkull den svenska modellen? 

Arbetsvillkorsdirektivet innehåller minimiregler för arbetsvillkor, eller grundläggande rättigheter för arbetstagare om man så vill. Exempelvis innehåller direktivet skrivelser om att arbetstagare ska ha rätt till tydlig information om lön och arbetsvillkor oavsett anställningsform, samt att provanställningar i regel bara ska få pågå i sex månader. Det här är saker som för oss i Sverige i regel ses som självklara, men som är långt ifrån självklara i många andra EU-länder. Men, varför är då frågan så viktig ur svensk synpunktFör att det rör sig om (EU-)lagstiftning som reglerar arbetsmarknaden, och i Sverige har det såväl historiskt som idag varit parterna på arbetsmarknaden som kommit fram till villkoren – inte lagstiftaren.  

Det är alltså en fråga om den svenska modellen, och om den hamnar i ”skottgluggen” när lagar om arbetsvillkor lagstiftas i Bryssel. Det är också en fråga om att väga nationella intressen gentemot europeiska. Å ena sidan står en önskan om att samtliga EU-medborgare ska få bättre arbetsvillkor, å andra sidan finns ett motstånd mot att släppa fram EU-lagstiftning som eventuellt kan påverka vår svenska arbetsmarknadsmodell.  

Fack och arbetsgivare oeniga om effekten av direktivet 

Åsikterna kring om den svenska modellen är i fara eller inte går isär. Två av de största centralorganisationerna för arbetstagare i Sverige, LO och TCO, menar att den svenska modellen är skyddad trots EU-lagstiftningens intågEva Nordmark, ordförande i TCO, är av den åsikten och hon säger vidare att direktivet är ett steg i rätt riktning för att den”[…] innebär att fler människor på den europeiska arbetsmarknaden kommer att få en tryggare tillvaro genom att man får mer klarhet och förutsebarhet i sina arbetsvillkor”. Hon menar alltså att det är möjligt att skydda den svenska modellen och samtidigt bidra till att fler EU-medborgare får tryggare arbetsvillkor.  

Andra aktörer, som exempelvis arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, är av den motsatta ståndpunkten. Niklas Beckman, arbetsrättsjurist i organisationen, säger: ”Att införa en överstatlig reglering på EU-nivå är fel väg. Det kommer att komplicera den svenska arbetsrätten och försvåra parternas möjligheter att anpassa reglerna efter de aktuella förutsättningarna i branschen.” 

Det råder minst sagt oenighet i frågan. Och kanske är det ett tecken på att arbetsmarknadspolitiska frågor i EU trots allt är ganska viktiga. Jag har inte samlat nog med mod för att säga att Europaportalen har fel. EU har fortfarande ”Inte mycket” att säga till om på arbetsmarknaden. Men, med tanke på den skiljelinje som finns i svensk debatt finns det en möjlighet att det kan komma att förändras framöver.  

Använd din röst! 

Vad är då rätt väg för EU att gå? Det är inget jag kommer försöka ge svaret på. Min poäng med det här inlägget är inte att torgföra några åsikter. Min poäng är att visa att det som händer i Bryssel och i EU påverkar oss idag, om ett år och (troligtvis) om 10 år. Hur Sverige ska delta i EU-samarbetet, hur EU ska utvecklas och hur den svenska samt den europeiska arbetsmarknaden ska se ut är upp till oss att gemensamt bestämma. Därför är det viktigt att du går och röstar den 26:e maj.  


Läs också:

Facket hjärta demokrati

“Can’t you just do the decent thing?” – Därför strejkade hundratals i London

Skriv en kommentar

x