Under höstens riksdagsval kunde ingen undgå dem – alla selfies av glada eller allvarsamma människor med röstkort i näven och bildtexter i stil med ”Klart jag röstar!”. Plötsligt ville alla visa upp att de tog sitt demokratiska ansvar.

Löjligt och självupptaget, tyckte somliga. Men en färsk artikel från forskare vid Göteborgs universitet beskriver den utskällda selfien som allt annat än självupptagen. I själva verket handlar våra digitala självporträtt snarare om att stärka gemenskap mellan människor.

Kan aktivism och engagemang bli FÖR enkelt?

Digitalt engagemang brukar överlag få kritik. Människor som visar upp att de gör något bra, som att ge pengar till välgörenhet, är skrytiga. Kan man inte göra en god gärning utan att posera med beviset på Instagram? Jo, visst kan man det. Men jag tänker såhär: Saker vi visar upp i våra flöden blir mer och mer normaliserade ju mer vi gör det. Och om vi nu ska hetsa andra om något, får det för min del hellre vara att rösta eller skänka en slant till Kvinna till kvinna än att hetsbanta eller överkonsumera.

Det är lätt att raljera över människors deltagande i digitala manifestationer eller protester. Det är ju för enkelt! Ett klick är ju ingenting. Men det resonemanget kunde inte vara mer fel – klick är hårdvaluta i den digitala världen. Vi delar, likear och taggar in vännerna för att lyfta både varumärken och ideella initiativ. Och likaså drevar vi, arg gubbe-reagerar och ger noll stjärnor inte bara när vi tycker en produkt är dålig, utan också när ett företag agerat oetiskt. Annonsörer budar över varandra i auktioner om våra annonsklick. Klick är med andra ord en inte helt obetydlig del av ekonomin.

Politiska rörelser och ideella organisationer borde inte fnysa åt den så kallade ”klicktivismen” utan snarare vara eld och lågor. Och framförallt gräva djupare i hur de kan använda den till sin fördel.

Metoo visade att riktig förändring är möjlig

Ytterligare en invändning är att det blir ju ingen verklig förändring. Nej, inte alltid förstås. Kanske hjälpte det inte munkarna i Burma så värst mycket att vi klädde oss i rött 2007. Men det finns många exempel på när en liten gräsrotsrörelse som startat i sociala medier har lyckats skaka om rejält. Hur pass stor roll sociala medier egentligen spelade för den arabiska våren är omtvistat, men troligen var Twitter viktigt för att mobilisera aktivister – åtminstone initialt.

Det kanske tydligaste exemplet är förstås Metoo-rörelsen. Det började med statusuppdateringar, spred sig som en löpeld, och har lett till så mycket: en tystnadskultur har brutits, mäktiga personer har förlorat sina positioner, arbetsplatser arbetar aktivt med frågan.

Europaparlamentet behöver din selfie!

Så, en sista invändning: Vi har ju redan så högt valdeltagande i Sverige, så vad är poängen med dessa selfies? Jag tycker visserligen att valdeltagandet alltid kan bli högre, även om vi är väldigt många som röstar i riksdagsvalet. Men i EU-valet däremot, brukar uppemot hälften av svenskarna ligga på sofflocket. Det duger förstås inte. Ändå ser jag väldigt mycket färre valselfies nu inför EU-valet än i höstas. När det egentligen är här din selfie skulle behövas!

Så fram med ditt bredaste leende, eller ditt allvarligaste ”svik inte demokratin-fejs”. Lyft upp röstkortet i ena handen och mobilen i den andra. Visa för världen (eller åtminstone dina gamla högstadiekompisar och svärmor) att du går och röstar. På med ett filter också, alltid retar det någon.

Jag rekommenderar dock en selfie utanför vallokalen – inuti är det inte helt lämpligt att fotografera. Tänk på att valhemligheten är otroligt viktig för fria val och många kan känna ett obehag inför kameror i lokalen. Du behöver inte nödvändigtvis heller berätta vad du röstar på utan främst att du röstar.


Läs också:

Ditt jobb och EU – därför bör du rösta 26 maj

Facket hjärta demokrati

Tillsammans bryter vi tystnaden 

 

Skriv en kommentar

x