Den 26 februari organiserades en trepunktstrejk och en nationell demonstration mot outsourcing i London. För första gången i brittisk historia samordnade fyra fackförbund; gräsrotsfacken Independent Workers of Great Britain (IWGB) och United Voices of the World (UVW), The Public and Commercial Services Union (PCS) och transportfacket RMT, en gemensam strejk. Hundratals medlemmar från de olika förbunden strejkade på University of London, Justitiedepartementet och Departementet för affärer, energi och industriell strategi.

“One university, one workforce”

Klockan är åtta på morgonen, men arbetarna och organisatörer från facket IWGB har varit på plats sedan sex. Över 100 arbetare, aktivister och studenter är samlade utanför Senate House, huvudbyggnaden på University of London, och fler ska ansluta sig under dagen. På demonstranternas plakat står slogans som ”one university one workforce”, “can’t you just do the decent thing?” och “migrant workers push wages up”.

Här har precis outsourcade städare gått ut i strejk för femte gången de senaste åren. De kräver jämlika anställningsvillkor med resten av personalen på universitetet – det handlar om grundläggande rättigheter så som pension, sjukpenning, föräldrapenning och betalda semesterdagar.

Hur funkar outsourcing i offentlig sektor?

Outsourcing i offentlig sektor innebär att staten privatiseras inifrån genom att privata företag tas in för att sköta vissa delar av verksamheten. Logiken bakom outsourcing inom offentlig sektor handlar om nedskärningar och det blir lågavlönande arbetare, många med migrantbakgrund, som får ta smällen. Underleverantörerna, ofta multinationella företag som ISS, Cordant, CIS, pressar ner löner och villkor för att gå med vinst. De anställda vittnar om uteblivna löner, trakasserier, ständigt ökande arbetsbörda och att tvingas komma sjuka till jobbet för att inte förlora inkomst.

När arbetare vars arbetskraft är avgörande för att offentliga verksamheter så som departement, myndigheter och universitet ska fungera jobbar för privata underleverantörer, borde vi snarare prata om en semi-offentlig sektor.

Betalda långt under levnadslön

På det brittiska Justitiedepartementet tjänar städarna och säkerhetsvakterna så lite som 7,83 pund i timmen, vilket motsvarar den nationella minimumlönen. Detta är, som organisationen Citizens UK pekat ut, inte en lön man kan leva på i London, en stad där kostnaderna för hyra, kollektivtrafik och barnomsorg är väsentligt mycket högre än i resten av landet. Den riktiga levnadslönen i London, London Living Wage, ligger för närvarande på 10,55 pund. Kampanjer för London Living Wage har pågått sedan 2001, och det är migrantarbetare som leder rörelsen.

En av talarna på demonstrationen, som arbetar som städare på departementet, säger att deras löner bara ökat med 1 pund i timmen de senaste nio åren. Justitiedepartementet vägrar fortfarande förhandla med arbetarna. Under protesten fortsätter tjänstepersonerna gå in och ut ur byggnaden med nedböjda huvuden.

Det finns mycket att vinna på att organisera sig

I sina tal återkom arbetarna till diskrimineringen de möter i sitt arbete, att de behandlas som andra klassens medborgare, osynliggörs och exkluderas från sin arbetsplats. Men, som flera talare säger, tillsammans är de starka, och de vet vad de kan få igenom med sina fackliga kampanjer. Med fokus på direktaktion utmärker sig de mindre gräsrotsfacken IWGB och UVW. Trots knappa resurser har dessa fack de senaste åren vunnit många strider som på pappret verkat omöjliga. Flera stora universitet har återanställt, eller har lovat att återanställa, de outsourcade arbetarna. Arbetsgivarna tvingas inse kraften i arbetarnas organisering och verkar i många fall ge vika efter intensivt kampanjande och eskalerade stridsåtgärder. 

“Trots knappa resurser har dessa fack de senaste åren vunnit många strider som på pappret verkat omöjliga.”

Dagen efter strejken och demonstrationen lyfter Labourledaren Jeremy Corbyn frågan om levnadslön för arbetarna på departementen i parlamentet. Men, som parlamentsledamoten Laura Pidcock sa under sitt tal på demonstrationen: det är främst ute på gatan som politiken händer, inte inne i parlamentet. Denna gång är det migrantarbetarna som sätter agendan.

Vad gäller i Sverige? Läs gärna Fackförbundet STs rapport Myndighetsutövning på entreprenad. 


Ella Petrini är i London för att göra fältarbete till sin masteruppsats i sociologi. Projektet studerar kampanjerna mot outsourcing ur ett rörelseperspektiv, och undersöker frågor som hur facken arbetar för att mobilisera, skapa sammanhållning och allianser i kampen för högre löner och bättre anställningsvillkor.

Ella fick STs internationella stipendium för att genomföra sin fältstudie. Om du också vill ansöka om stipendium kan du läsa mer här.


Läs också:

Vad kan svenska socialarbetare lära sig av Jordanien?

Skriv uppsatsen utomlands och få skjuts i karriären

Hur ser kvinnors situation ut på den indiska arbetsmarknaden?

 

Skriv en kommentar

x