Hur ser kvinnors situation ut på den indiska arbetsmarknaden? Med denna frågeställning i bagaget begav jag mig till Pune i Indien för att ta reda på läget. Ämnet var självklart då det förenar mitt engagemang för fackliga frågor och kvinnors rättigheter. STs internationella stipendium och tjänstledighet från Folkhälsomyndigheten gjorde fältstudien möjligt.

Sammanlagt genomförde jag tio intervjuer med kvinnor, fackförbund och en kvinnorättsorganisation. Med det lilla urvalet går det inte att dra några slutsatser eller säga att resultatet är representativt för hela den indiska arbetsmarknaden där andelen kvinnor är 27 procent. Det studien gav är en inblick i kvinnors situation på den indiska arbetsmarknaden samt vilka utmaningar fackförbund i Indien står inför.

Karriär och familj lika viktigt

Jag valde att intervjua kvinnor i tre olika stadier i livet; innan de fått barn, hemma med barn och när de återgått till arbetet efter att ha varit hemma med barn.

Intervjuerna visar att oavsett livsfas ses den egna karriären lika viktig som barn och familj. Det ger ekonomisk självständighet men också personlig tillfredsställelse. Flertalet av de intervjuade kvinnorna upplever sig inte diskriminerade i arbetslivet på grund av sitt kön.

Kvinnorna bär ett stort ansvar i hemmet; för barn, make, föräldrar och svärföräldrar – även detta är arbete, som varken är erkänt eller betalt. Kräver barn och familjelivet det är de beredda att lägga den egna karriären åt sidan under några år, det vill säga om ekonomin tillåter, med hopp om att senare återuppta karriären.

Jag vill arbeta så länge jag kan efter jag gift mig. Om jag inte kan göra det som krävs i min roll som hustru och mamma när jag samtidigt jobbar kommer jag att välja att prioritera min familj. Men jag vill ha ett professionellt liv eftersom det alltid är bra att lära sig nya saker. Världen utvecklas och det är viktigt att vara del av den, jag vill inte hamna efter. 

Att kunna välja att inte jobba under en period är inte alla förunnat. Det förutsätter att du har någon annan som kan försörja dig. Många fattiga kvinnor har inget annat val än att jobba.

Diskriminering av kvinnor med barn kan förekomma

Kvinnoorganisationen och några av de tre fackföreningar som också ingick i studien bekräftar ovan nämnda utmaningar och ambitioner som kvinnorna står inför.

Kvinnoorganisationens erfarenhet är vidare att vissa arbetsgivare inte vill anställa kvinnor som är eller planerar bli gravida och ibland även de som har barn. Du blir inte befordrad eller får löneökning om du är mammaledig och sen börjar arbeta. Kvinnorna halkar efter och stängs på så vis också ute från arbetsmarknaden.

Varför ska kvinnor behöva välja mellan familj och arbete? Att arbeta är en rättighet!

Facken kan spela stor roll för en jämställd arbetsmarknad

Endast en av de tre fackföreningar jag intervjuade driver ett aktivt arbete mot diskriminering av kvinnor i arbetslivet. Det är fackföreningen Kagad Kach Patra Kashtakari Panchayat (KKPKP) som organiserar sopsamlare och de som köper sopor. Majoriteten av medlemmarna är kvinnor. Exempel på en konkret aktivitet som förbättrat deras villkor är utbildning för medlemmarnas barn – istället för att samla sopor går de idag i skolan.

KKPKP:s ihärdiga arbete har lett till att statusen i yrket höjts, därmed har fler män också börjat jobba inom branschen.

 Våra kvinnliga medlemmar säger att det är bra att män börjar, både för ekonomin och socialt. Spänningarna och konflikterna hemma blir mindre när båda jobbar inom samma yrke och bidrar till familjens försörjning. Men det gäller att inte männen tar över.

Stora utmaningar för fackföreningar i världens största demokrati

I min studie skrapade jag lite på ytan och fick en inblick i en komplex arbetsmarknad i världen största demokrati och såg några av de utmaningar som fackföreningarna står inför. En stor utmaning är den växande informella sektorn som idag utgör cirka 90 procent. I den informella sektorn finns det inga kontrakt och villkoren är osäkra.  Här ingår bland annat jordbruk, hushållsarbete, sophämtning och byggnadsarbete. Kvinnor och daliter (kastlösa) utgör en stor grupp. Inom den formella sektorn (cirka 10 procent) där kontrakt finns är en stor utmaning det låga intresset för facket.

Mindre än åtta procent av Indiens arbetskraft är fackligt anslutna, varav kvinnor utgör en väldigt liten del. Inom den informella sektorn är siffran cirka sex procent och inom den formella sektorn är anslutningsgraden betydligt lägre.

Vad framtiden bär med sig för facket, som spelat och spelar en viktig roll för arbetstagarnas demokratiska rättigheter, blir intressant att följa. Kommer facket att förstärkas eller försvagas?

 

Sujata Maini arbetar på Folkhälsomyndigheten och blev tilldelad STs internationella stipendium för att genomföra en fältstudie.

 

 

 

 

_________

Läs också:

Kan menskoppar öka jämställdheten i Uganda?

En inblick i det globala fackliga solidaritetsarbetet

Svenskarnas favoritvin har ett högt pris – för dem som producerar det

Skriv en kommentar

x