För ett par veckor sedan började jag fundera över mitt eget beteende i samband med en lindrig förkylning. Jag nös sju gånger i kvarten och insåg att jag nog måste vara en riktig smitthärd. Därför beslöt jag mig för att jobba hemma och delta på möten via Skype eller telefon. 

Digitalisering öppnar nya möjligheter – på gott och ont  

De digitala lösningarna ger ju utmärkta möjligheter att jobba på distans medan vi är småsjuka. Det bästa är att vi inte smittar varandra. Vi behöver inte heller duscha i gryningen, fixa hår och välja lämpliga arbetskläder. Det går ändå fint ändå “vara på jobbet”. Men det finns ett problem med det. 

För några år sedan skulle jag ha gjort annorlunda. Jag hade sjukskrivit mig. Bland annat för att inte sprida baciller. För att bli frisk snabbt brukade jag vila så mycket som möjligt. I regel var jag på benen igen efter tre-fyra dagar. 

Idag fortsätter jag i stället att jobba hemifrån, liksom väldigt många andra. Enligt siffror från Arbetsmiljöverket jobbar 7 av 10 fast de är sjuka. Men är det så bra i långa loppet? På det sättet minskar möjligheterna till en andningspaus. Och det är här problemet finns. 

Sjuknärvaro är inte odelat positivt

Som bekant sjukskrivs idag allt fler på grund av psykisk utmattning. Den nya sjuknärvaron kan vara en av orsakerna. Utrymmet för återhämtning minskar när vi ständigt är tillgängliga – till och med när vi är krassliga.  

Digitaliseringen leder alltså till att vi å ena sidan febriga och snörvliga kan fortsätta jobba utan att förlora inkomst, å andra sidan till att vi kanske riskerar vår hälsa på längre sikt. 


Läs också:

Jobba hemifrån skapar balans i livet – eller?

Det aktivitetsbaserade kontoret – kreativt paradis eller rörig mardröm?

7 saker du kan göra om du har dålig arbetsmiljö

Skriv en kommentar

x