En rekryteringsprocess med tillhörande nervositet kan vara en pärsI slutändan förbyts nervositeten till ändlös glädje när du får höra orden ”du får jobbet”. Eller till gruvlig besvikelse när jobbet går till någon annan 

Men, vissa får mer sällan chansen att komma på intervju. De får mer sällan än andra chansen att bygga upp den där nervositeten, och antalet gånger de blir ändlöst glada eller gruvligt besvikna är färre.  

Tydliga bevis för diskriminering i rekrytering

Det är tyvärr vanligt att kompetensen inte är det enda som spelar roll när du söker jobb. Det visar en ny forskningssammanställning av experiment där jobbansökningar har skickats in från fiktiva personer med likartade kvalifikationer. Den enda reella skillnaden på ansökningarna var att de sökande var ”vita” eller ”icke-vita”.  

Undersökningarna har gjorts i sju EU-länder samt i USA och Kanada. Resultaten är nedslående, inte minst ur ett svenskt perspektiv. Sverige och Frankrike är sämst i klassen, där en vit person fick komma på 65-100 procent fler intervjuer jämfört med en icke-vit. Minst dåliga resultat visade USA, Norge och Tyskland där vita “bara” kallades på 20-40 procent fler intervjuer.  

Varför är Sverige sämst i klassen? 

Forskningen visar att diskriminering i rekryteringsprocesser förekommer i samtliga länder som undersökts, men också att graden av diskriminering varierar. Forskarna har sina teorier om varför.  

I Tyskland är praxis att en jobbsökande skickar in mycket dokumentation i samband med en jobbansökan, vilket forskarna tror förbättrar chanserna att kvalifikationerna bedöms rättvist. I USA tros det starka lagskyddet på området vara en bidragande faktor.  

Allt börjar med rekryteringsprocessen 

Att strukturell diskriminering förekommer i samhället i stort och i arbetslivet i synnerhet är knappast någon nyhet. Det som slog mig, utöver att jag blev nedslagen av resultaten, är att just rekryteringsprocesser borde vara ett väldigt bra ställe att börja ”peta i” för att uppnå förändring.  

Är det svårare att komma på intervju är det också svårare att få ett arbete. Är det svårare att få arbete för en viss grupp av människor leder det till en skev representation. Är representationen på arbetsmarknaden varaktigt skev skapar det en falsk bild av normalläget.  

Skevheten blir normen, och det i sig riskerar leda till att den strukturella diskrimineringen inte uppmärksammas och åtgärdas. Strukturen normaliseras och återskapas.  

Lösningarna kan se olika ut 

Hur vi kommer till bukt med diskriminering i stort och orättvisa rekryteringsprocesser i synnerhet är ”the million dollar question”. Kanske är det strängare lagar, likt i USA, som krävs? Kanske är det mer formaliserade rekryteringsprocesser, som i Tyskland, som är lösningen? Eller så kräver de förutsättningar vi har i Sverige en helt annan lösning.  

Något måste i vilket fall göras, det är de flesta överens om. Och borde inte fackförbunden, som har möjlighet att åstadkomma förändring på arbetsmarknaden, vara de som kommer med lösningarna?  Här springer vi dessvärre in i ytterligare ett problem som har med bristande representation att göra. 

Fackförbunden själva har problem med representationen 

Fackföreningsrörelsen har tappat mark de senaste årtiondena, vilket i sig är oroande. Men vad som är än mer oroande i sammanhanget är att medlemstappet har varit extra påtagligt bland utrikes födda. I gruppen offentliganställda var det förra året endast 62 procent av de utrikes födda som var fackligt anslutna, jämfört med 74 procent bland inrikes födda.  

För tretton år sedan var inrikes- och utrikes födda fackligt anslutna i nästan lika hög utsträckning. Utvecklingen går igen även i privat sektor och bland de traditionella arbetaryrkena, men där är graden av fackligt anslutna ännu lägre. 

Av samma anledning som det är viktigt att arbetsmarknaden avspeglar befolkningens sammansättning, så är det viktigt att fackföreningarnas medlemmar gör detsamma. Det är bara när vi har en korrekt representation som vi kan skapa förbättringar som kommer alla till gagn, och det är bara på så vis vi kan skapa ett jämlikt samhälle.  

Dags att agera mot diskriminering i rekryteringsprocesser

Som del av fackföreningsrörelsen kan jag bara konstatera att vi har misslyckats. Uppenbarligen har vi inte lyckats attrahera alla människor i samhället i lika hög utsträckning, och sannolikt är det en del av förklaringen till att problemen med strukturell diskriminering inte har uppmärksammats och motverkats.  

Nu krävs att fackföreningsrörelsen vaknar till och tar ett ordentligt grepp om frågan, och går i strid för den. Det finns gott om incitament för det. Genom att visa på facklig styrka i en så viktig fråga kan förhoppningsvis förtroendet hos många av de medlemmar som lämnat vinnas tillbaka, och därigenom kan den bristande representationen rättas till.  

Det är dock, i mitt tycke, underordnat det moraliska incitamentet. Den grundläggande solidaritetstanken i fackföreningsrörelsen borde vara tillräcklig för att skrida till verket. Att människor sorteras bort på grund av sitt ursprung är inte bara orättvist. Det är skamligt.  


Läs mer

Vad är diskriminering?

Size matters – alla behövs för att fixa ett bättre arbetsliv

Andas, nu ska vi snacka kvotering

Skriv en kommentar

x