Signalerna hade varit så subtila att jag började tvivla på om det inte bara var i mitt huvud. Hade han verkligen stått lite för nära? Vad menade han med kramen? Det kanske är helt normalt att få en kram av sin manliga chef? När vi är ensamma? Kanske den kulturen som råder här? Hade jag verkligen utsatts för detta? Hade jag gjort någonting som hade triggat igång det? Gett signaler som kunde ha misstolkats som en invit?

De första tankarna var chockartade och handlade mest om att ifrågasätta och förminska händelsen. Men när känslan i magen fortsatte att komma tillbaka vid flera subtila inviter och när jag började söka strategier för att undvika att vara ensam med honom förstod jag att min känsla inte byggde på inbillning.

Under en tid återkom händelserna till mig och jag kunde bli arg över att jag aldrig sa någonting. Att jag som vanligtvis är så självsäker och som ”har skinn på näsan” inte förmådde mig att säga ifrån.

Jag ville inte riskera min anställning, som var tillfällig, så jag sa ingenting men började planera hur jag i smyg skulle spela in våra samtal. I samma veva bytte jag arbetsplats och det hann aldrig bli några smyginspelningar eller någon vidare anmälan. Under en tid återkom händelserna till mig och jag kunde bli arg över att jag aldrig sa någonting. Att jag som vanligtvis är så självsäker och som ”har skinn på näsan” inte förmådde mig att säga ifrån.

Flera år senare skulle det visa sig att jag inte var särskilt ensam om den här upplevelsen. Den senaste tiden har #metoo tagit över våra nyhetsflöden. Kvinnor över hela världen har fått mod av varandra att berätta öppet om sexuella trakasserier.

Men vad händer sen? Nu har vi berättat, nu måste något hända!

När trakasserierna sker på arbetsplatsen (vilket verkar skrämmande vanligt) har svenska fackförbund ett förstahandsansvar att företräda sina medlemmar. Från ditt fackförbund kan du få stöd om du är utsatt för diskriminering eller trakasserier på jobbet och få hjälp med eventuell rättsprocess.

Fråga gärna ditt fackförbund hur de arbetar förebyggande mot sexuella trakasserier och sexistisk jargong på din arbetsplats. Tycker du att de gör för lite kan du också engagera dig i det fackliga likabehandlingsarbetet. Genom att föra upp diskussionen på arbetsplatsen kring jargong och normer kan vi arbeta proaktivt med att förhindra trakasserier.

Så till sist vill jag tipsa om TCOs handbok ”Bryt tystnaden” som släpptes 2013. Det var först när jag läste den som jag kunde sätta ord och förstå mekanismerna bakom min egen reaktion. Oftast är det unga kvinnor i början av karriären som är särskilt beroende av sin arbetsgivare som blir utsatta och som inte heller våga och orkar driva det vidare.

Kombinationen av att vilja prestera, inte vara besvärlig och att ha en osäker anställning gör att vi är många som valt att vara tysta. Jag hoppas att #metoo är början till slutet på en tystnadskultur som fått råda alldeles för länge. Det är den som trakasserar som ska skämmas, aldrig den som blir utsatt.


Läs också:

Sexuella trakasserier är inget du behöver acceptera på jobbet

Andas, nu ska vi snacka kvotering

Skriv en kommentar

x