Överbelastad, sönderstressad, utmattad, utbränd – många olika termer för att beskriva samma sak. Det handlar om när energin inte längre räcker till att göra det där som gick i en handvändning förut. När det blir svårare att koncentrera sig, när armarna helt plötsligt väger ton – för att inte prata om resten av kroppen. När man blir sjuk av stress. Kroppen som dovt skriker efter vila, fast det inte hjälper att sova. Kroppen är ändå lättare att tysta än tankarna som attackerar en. Ibland med påminnelser om saker man glömt något för en fjärde gång, ibland med pekpinnar och utskällningar över att en inte klarar av ens minsta vardagliga ting.

Går det att veta vem som kommer bli sjuk av stress?

Det finns självklart en mängd olika studier om, och ännu fler anledningar till, utmattning. Till exempel visar studier att förändringar i livet påverkar ens stressnivå. Det finns en lista, sammanställd av Holmes & Rahe (1967), över olika livshändelser som kan påverka ens stressnivå. Händelserna är poängsatta, om du har gått igenom många förändringar under det senaste året och får höga poäng så kan det vara en indikation på att du löper risk för att bli sjuk i framtiden.

Andra studier visar på att kvinnor drabbas av utmattningssyndrom i högre utsträckning än män. En av orsakerna som pekats på är att kvinnor ofta fortsätter arbeta i hemmet efter att arbetsdagen är slut.

De senaste åren har både utmattning och det faktum att kvinnor i högre utsträckning drabbas av det diskuterats mycket. Däremot saknas en nyanserad bild i diskussionerna. För att få det tror jag att ett intersektionellt perspektiv kan vara till hjälp.

Gå djupare i analysen för bättre förebyggande arbete

Med det intersektionella perspektivet vill man belysa att fler faktorer än kön spelar in i exempelvis diskriminering. Det har till exempel visat sig tendenser där en vit man väljs före en man med annan etnisk bakgrund, men båda männen väljs före en vit kvinna, som i sin tur väljs före en kvinna med annan etnisk bakgrund. Med det intersektionella perspektivet behöver du se bortom “kvinnor och män”, du behöver titta på vilka kvinnor och vilka män det handlar om.

Så, om du vill göra en riskanalys kring vilka det är som löper risk för att bli sjuka av stress på arbetsplatsen kan det vara smart att titta på mer än arbetsbelastning. För att verkligen få en rättvis bild kan du behöva titta djupare: faktorer som livshändelser, kön och etnicitet kan spela en stor roll.

Hur kan vi jobba förebyggande mot stress?

Eftersom alla reagerar olika situationer och stress är det sällan lätt att sätta fingret på vilka personer som kommer bli sjuka av stress. Om du misstänker att du själv eller någon i din närhet är i riskzonen finns det flertal listor på tecken att vara uppmärksam på.

Däremot tror jag att många, både arbetsgivare och individer, kan tjäna på att använda sig av ett intersektionellt perspektiv för att ringa in riskområden. Alltså, vilka behöver springa snabbare för att hålla samma tempo som delar av personalen uppfattas att ha? Vilka behöver kämpa hårdare för att komma lika långt som ”idealmedarbetaren”? Och, hur ser ”idealmedarbetaren” ut – egentligen?

Se individen i arbetsmiljöarbetet

Min åsikt är att en sjuk personal visar på en sjuk arbetsplats. Enligt Arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren tillsammans med personalen verka för en god arbetsmiljö, där ingen blir sjuk av sitt arbete. Ändå händer det.

Det jag vill föra fram är en idé om ett mer inkluderande arbetsmiljöarbete. Där en bredare, intersektionell analys kan skapa möjlighet för fler att må bra på jobbet.

För att skapa ett bra arbetsmiljöarbete är det viktigt med samarbete. Arbetsgivare, fackliga representanter och anställda har alla olika perspektiv på verksamheten och genom att samverka i arbetsmiljöarbetet ökar chansen att fler risker upptäcks och då också kan åtgärdas.


Läs också:

Förstå din stress – och gör någonting åt den

Skriv en kommentar